För ca 1 år sedan fick jag en stress diagnos, läkaren ville behandla med tabletter och sjukskrivning, jag vägrade! Jag tog hjälp av en KBT coach typ, gick på en rad lektioner och fick varje vecka "övningar" att ta med mig hem, små saker som att sitta i soffa i 5 min och KOPPLA AV, det va skit svårt, jag fick i uppgift att bara göra 1 sak åtgången, inte städa, laga mat och måla med barnen samtidigt, allt detta var väldigt svårt men jag fick hyfsad kläm på det, gick ner å jobbade 90% och kände till våren att jag började hamna rätt igen, träningen och tävlingsplanerna hjälpte oxå till, jag skulle träna 5 dagar i veckan inte 7 osv... Sen va tävlingen över, jag glömde bort allt jag lärt, semestern kom, alla rutinerna försvann, jag började göra allt samtidigt igen Jag slutade sitta ner, i bilen får ja alltid ont i höfterna för jag sitter alltid någon cm över sätet, försöker tänka på det men näää... sommaren gav mig även ångest, barnen å sjön var nog det värsta jag mådde så dåligt, jag såg framför mig en drunknad barn kropp mitt barns drunknade barn kropp... Sen fortsatte det, vågar knappt lämna dom när dom äter, tänk om de sätter i halsen, tänk när dom badar, om de halkar å slår sig... tänk när Noel cyklar om de händer något, jag jobbar med det hela tiden.... men den vardagliga ångesten, hjärtklappningen för att jag får en otäck känsla yrsel när man står och tänker på något otäckt... rädslan att inte duga... Jag är mentalt trött, det är mycket strul med barnen, oftast är det alltid något med My när jag hämtar, något som hänt eller något som inte är bra, hon har problem med spänningar i käken som ger henne lösa tänder, kosten börjar reda upp sig tack å lov... Noel som fortfarande inte är torr, och en specialist som ligger på mig hela tiden att vi måste göra något åt det, vi har ju testat allt... nu har vi köpt natt blöjor, blev verkligen inte populär i hennes ögon, men jag märker på Noel hur skönt det är att komma upp å inte allt är dyngsurt, ja får va en usel mamma men ibland finns det gränser, nu säger hon att på jullovet MÅSTE vi börja med nattlarmet igen... vilket jävla jullov? En annan jobbar! Och på vardagarna är jag själv hemma för så ser vårat liv ut... ska vi sluta sova och jobba som en gnu...
Nä det har varit så mycket och jag kände att jag måste försöka vända detta... så vi gick och köpte en häst, det finns 2 ställen där jag är avslappnad, i solariet och i stallet. Jag hoppas detta ska hjälpa mig å läka mig själv. Och jag tror att när ja själv mår bra så kommer tryggheten komma å ångesten för barnen försvinna och bli normal mamma oro...
Ja, de va inte så mycket om träning men ibland måste annan skit ut...
Träningen går hyfsat och kosten likaså.
